EMELIE/YANELLE ASPEREN

Jag tänker tillbaka, lägger en tanke, på tiden som varit, jag fuckade allting.
Minnen, dom vänder, du finns inte mer. Kärleken dött, kan du tänka nåt mer?
Tiden passerar, minnen finns kvar, jag tänker tillbaka, på det du och jag vi gjorde tillsammans,
du vet vad jag menar, allt jag har sagt har jag faktiskt menat.
Men tiden den vände, det finns något bra, i det som vi gjorde det minns jag idag.
Det ända jag har kvar e det finaste jag har, är minnena med dig och dom kommer alltid leva kvar.
Tack, tack och adjö, jag minns nog en del, men hej då min kära vi finns inte mer..

Ibland när jag saknar dig, så tänker jag på oss och alla minnen som vi delat.
Ibland när jag tänker på dig så känner jag hur mina tårar faller ner på kinden...

Dagar som gått har blivit minnen idag, vill inget annat än att ha det som då.
Saker vi delat dom finns inte kvar, så ge mig en chans jag vill säga förlåt.
Dom gånger jag sårat, lovat och brutit löftet jag svurit på att alltid va trogen, dom gånger
jag ljugit och sårat dig, men är inte samma människa jag lovar dig.
Saknar dom stunder vi skrattat och myst, hatar på tanken att du skaffat en ny.
Det krossar mitt hjärta att veta om. Alla bilder på oss, har du raderat dom?
 Har du glömt all den kärlek jag givit dig?
Trots alla gånger som jag svikit dig, är du den ända du är och förblir, min ägel från ovan,
Du är mitt liv


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0