Allt vi gått i genom och allt vi gjort, över vatten och berg, genom vått och torrt.

Ända sen vi var små knattar, och inte hade några rattar. Men nu har vi växt upp och blivit stora, ångesten stiger varje dag för att dig förlora. Med dig kan jag vara mig själv till 100 procent. Och jag önskar att du visste allt som hänt. Men vi vet knappt någonting om varandra, och vem ska vi då klandra? Ingen av oss har ju inte brytt sig om att kriga, och nu hänger vi med varsin liga. Vi träffas kanske någon gång i bland, men tiden rinner ut som sand.

Fast jag ska aldrig sluta vara din bästa vän, jag prioriterar dig, de andra kommer sen. Jag vill bara ha dig här och nu, så jag kunde förklara att det är du. Du fyller ut mina tankar och drömmar, och du lagar alla sömmar.

Av alla jag har älskar jag dig mest, jag älskar mina vänner men du är fan bäst. Det var så längesen och jag saknar dig verkligen, jag bara önskar att det blev du och jag igen. Jag skulle kunna skriva mer men nu är jag trött, för utan dig är allting så jävla dött.

Utan dig är jag inte funktionell, så snälla kom tillbaka Andrea Norell.